Skegårdens Azzi still going strong

Efter en tuff sommar för vår Azzi är hon återigen sitt gamla jag förutom att hon äter bättre än nånsin. Jag träffade henne innan vi precis skulle åka till SSM i mitten på juli och det gick knappt att känna igen henne. Hon var tom i blicken och ville inget göra när vi var nere på brukshundsklubben. Det var INTE likt Azzi som alltid älskat att jobba. Jonas skulle springa lite utställning med henne och Felicia kastade kampisen. Ja då var det med nöd och näppe hon orkade hämta den. HM vad var det för fel. Tyckte det räckte med att vi förlorat både Axl & Anja under hastiga omständigheter. Det kändes INTE Azzi också. Det blev en långa radda undersökningar på Ultuna med blodprover, röntgen och ultraljud. Blodprovet visade skyhöga levervärden så det tydde på en tumör på levern, men ultraljudet visade inga tecken på förändrar. Däremot fanns det flera cystor på äggstockarna och en förändring på mjälten. Det beslutades för operation för att ta bort mälte och livmoderns hela paket och även ta prover på levern. Det blev gjort och allt var bra och Azzi bodde hemma hos oss en vecka efter operation för hennes familj hade bokat en resa till Cypern. Lena Azzis nya matte tänkte stanna hemma först men vi tyckte självklart att de skulle åka och få lite semester efter denna känslostorm. Provsvaren kom och de visade inget fel på levern. I nu läget är allt bara bra med vår Azzi. Hon leker med barnen,spinger med sina pinnar och letar köttbullar så det ryker.

Azzi jag hoppas du får finnas med oss i många år till/Lisa

På pallen

Jenny & Enya på prispallen på schäferutställningen
i Enköping den 30/9 Grattis Grattis

Dunderklumpen = Askungen för 1 dag

Valputställning på OG Enköping lördag den 29 september. Jag hade anlänt kvällen innan och humöret var på topp. Nu skulle det bli showa av. Jag hade ju tränat flera gånger. Matte kom och hämtade mig ca en halvtimme innan det var dags att gå in i ringen. OJOJ vad det regnade denna lördag. Det var tur för mig. Det var ju ingen mening att försöka fluffa och fixa till pälsen. Utan det blev "Kom som du är". Både min matte och husse var nog lite nervösa, för de munhöggs en hel del. De hoppades att jag skulle sköta mig. Men det var ju inte så lätt med så mycket kompisar runt omkring. När det var dags att gå in i ringen kom en kille som hette Janne och hämtade mig. Jaha vad är det här nu då? tänkte jag. Kolla där kommer en kompis! Vill du leka med mig? Nehej. Du då? Inte du heller, men du då? Janne ska du och jag leka? NÄ jag få väl stå här fint och vänta. Nu sätter dom fart. Ett varv runt i ringen. Det var väl inget. Nu var det dags för det enskilda bedömningen. Det kändes jobbigt att stå still så länge. Nu är det dock avklarat. Alla hundar in i ringen.

Spänningen är OLIDLIG. Vem ska de ropa upp först? Min matte står väl som vanligt och tänker: INTE SIST!!! Jag blir uppropad som tvåa men min matte står i sin egen värld så när vi börjar gå står hon fortfarande och funderar. Hon hade missat att jag blev inropad som tvåa men när hon insåg det blev det en sån fart på henne som jag aldrig sett förut. Janne dirigerade matte och husse på ett mycket proffsigt sätt och jag gick och gick och gick. Hon framför börjar visst bli trött. Se upp här kommer jag och till slut fick jag glida förbi. Hur coolt var inte det!!! JAG VANN och matte och husse fattade ingenting. Matte som hade sagt till min uppfödare: " Jag var ju inte så snygg men bra mentalt så jag köper henne ändå". Det ångrar hon nog inte nu!!! Att hon köpte mig menar jag.

Detta var min dag som Askungen.
Imorgon är det nog som vanligt
igen att vara Dunderklumpen.
/RIGA